Min nya image: Skaparmamman
Jag vill vara en sån där flitig mamma som hela tiden hittar på fyndiga och kul utvecklande prylar för Angelo att göra. Ni vet en sån där mamma som har byggt ett eget lågt träbord i en specialdesignad ateljédel av lägenheten till sitt barn där han kan få kladda och skapa hur mycket han vill utan att man behöver har ont i magen för att han kanske förstör möblerna och tapeten. Ja, ni fattar va?
Därför hängde jag vid vattenfärgerna på BR i en halvtimme idag och kände mig exakt så som jag vill vara innan jag gick därifrån utan att ha köpt något kitt eftersom jag vet att jag ännu inte orkar med städandet... Han får måla på landet i sommar i stället. Utomhus.
Men hoppas att någon såg mig där inne på BR idag...
Så kul man kan ha med en webcam
Så här ser det ut på Málagas playa exakt just nu. Så kul kan man alltså ha med en webcam...
Inte bara killar på Malagas playa
Jag ska spana in spanjorer (nej Peter, det är inte bara killar på spanska playan. Du kan få njuta lite av alla guapas också). Jag har nämligen blivit tipsad om en sida som heter www.malagaweather.es eller com så nu ska jag leta reda på den och avlasta min pencillinhjärna med spanska playan...
Äääääntligen!
Med pappa och banangröt på bordet är alla glada
Kvällspencillingröten gick bra. Pappa var ju hemma. Och den gmla favvon banangröten var köpt.
Så nu har traumat lagt sig.
Hoppas på en bättre pencillindag imorgon.
Tre pencillindagar kvar... Puh...
Idag kom jag plötsligt på mig själv med att gråtandes bööööna Angelo att bara ta en tugga pencillinblandad gröt till.
"Inte Ha" fick jag till svar.
Han har aldrig tidigare sagt "Inte Ha" så tydligt som då.
Vad gör man då? Kan ju inte låta bli att stolt slita fram kalendern och skriva in att han sade sin tydligaste mening någonsin. Det ska ju berättas om när han tar studenten och pencillintårarna glatt är glömda...
Teletubbies
När allt är trötthet, täppta näsor och rosslande hostningar.
När han inte orkar vara ute längre.
När till och med gungorna börjat kännas trista och klossarna alldeles för fyrkantiga.
Då finns de där.
Alltid glada.
Alltid sjungande.
Kåvepenin
Herregud, jag är alldeles svettig.
Det är nästan värre än ett träningspass ju...
Det finns folk som jobbar med att provsmaka hundmat och kattmat men vem, jag undrar Vem, provsmakade Kåvepenin med fruktsmak???? Honom/henne skulle jag vilja ta mig ett snack med. Vad tänkte han/hon/den/det?
Åååh, vad jag har kämpat. Jag började med varm mat, glass, glass med mosad banan, Fanta(!) med exotic fruit eller vad det heter. Kallsvettig och med gäll röst har jag suttit i en timme och klappat händerna varje gång han tog mod till sig och petade i skeden med smält glass med (håll i hatten) Tungan!
"Bravo älskling! Vad duuuuuktig du äääär! Wow! En tugga till!" Sen kom det: "Snäääälla."
Jag, som aldrig skulle truga.
Och där satt han. Förvirrat tittande på mig som ropade konstiga glädjetjut. Åh, vad kul det är ibland... Jag beundrar faktiskt honom för att han inte kastade grodtallriken i ansiktet på mig. *Skrattar*
Till slut lyckades jag i alla fall få i honom 6ml av 7,5ml genom att mixa vaniljsocker, banan, glass och mjölk till en milkshake. Pröva det!
Kraaaam från fiffiga mamman
Caridad
Det är nästan värre än ett träningspass ju...
Det finns folk som jobbar med att provsmaka hundmat och kattmat men vem, jag undrar Vem, provsmakade Kåvepenin med fruktsmak???? Honom/henne skulle jag vilja ta mig ett snack med. Vad tänkte han/hon/den/det?
Åååh, vad jag har kämpat. Jag började med varm mat, glass, glass med mosad banan, Fanta(!) med exotic fruit eller vad det heter. Kallsvettig och med gäll röst har jag suttit i en timme och klappat händerna varje gång han tog mod till sig och petade i skeden med smält glass med (håll i hatten) Tungan!
"Bravo älskling! Vad duuuuuktig du äääär! Wow! En tugga till!" Sen kom det: "Snäääälla."
Jag, som aldrig skulle truga.
Och där satt han. Förvirrat tittande på mig som ropade konstiga glädjetjut. Åh, vad kul det är ibland... Jag beundrar faktiskt honom för att han inte kastade grodtallriken i ansiktet på mig. *Skrattar*
Till slut lyckades jag i alla fall få i honom 6ml av 7,5ml genom att mixa vaniljsocker, banan, glass och mjölk till en milkshake. Pröva det!
Kraaaam från fiffiga mamman
Caridad
Jag kommer sakna Anna Pihl
Hon är ju nästan min bästis nu... ;0(
Svensken är inte stel utan bara för varmt klädd
(Pencillinet börjar göra sin verkan så jag är tillbaka...)
Vad varmt det är i Stockholm nu.
Jag älskar när våren kommer. Det är något som händer med oss Svenskar då.
Häromdagen pratade jag och Peter om det. Vi pratade om fenomenet att vi nordbor ofta uppfattas som lite inåtvända. Jag jämför med min sydamerikanska släkt. Visst kan de vara lite tystlåtna inför nya människor, speciellt med språkbristningarna, men när de slappnar av och kommer igång så lever de verkligen ut. De pratar med ord, olika röstnivåer, högljudda skratt, gester med händer och fötter som stampar och huvudrörelser som svänger. Det kan kanske av vissa tyckas lite jobbigt men jag, jag känner hur passionen i mig vaknar till liv. Jag älskar det så mycket.
I vilket fall som helst så lade min kloka man fram en teori om att vi svenskar kanske blir inåtvända bland annat på grund av alla kläder vi gömmer oss bakom om vintrarna. Vi lekte med tanken på att ju mer vi klär på oss ju mer skyddar vi ju oss. Om vi ser på vad som händer med svensken om våren. Vi tar av oss plagg efter plagg (vissa snabbar än andra. Som han jag såg i shorts idag) och pratar om vårkänslor och ler mer mot varandra. Eller inbillar jag mig bara fler leenden?
I alla fall säger vår teori att ju mer plagg som faller av ju mer skydd faller av och desto mer öppnar vi oss för andra och oss själva. Därför vågar vi ta emot mer och därmed ge mer. Därför blir svensken "alltid" kär på semestern. Svensken är alltså inte stel utan bara klädd i lite för mycket kläder lite för ofta och lite för länge. Eller nåt.
Vad tror ni?
C
Vad varmt det är i Stockholm nu.
Jag älskar när våren kommer. Det är något som händer med oss Svenskar då.
Häromdagen pratade jag och Peter om det. Vi pratade om fenomenet att vi nordbor ofta uppfattas som lite inåtvända. Jag jämför med min sydamerikanska släkt. Visst kan de vara lite tystlåtna inför nya människor, speciellt med språkbristningarna, men när de slappnar av och kommer igång så lever de verkligen ut. De pratar med ord, olika röstnivåer, högljudda skratt, gester med händer och fötter som stampar och huvudrörelser som svänger. Det kan kanske av vissa tyckas lite jobbigt men jag, jag känner hur passionen i mig vaknar till liv. Jag älskar det så mycket.
I vilket fall som helst så lade min kloka man fram en teori om att vi svenskar kanske blir inåtvända bland annat på grund av alla kläder vi gömmer oss bakom om vintrarna. Vi lekte med tanken på att ju mer vi klär på oss ju mer skyddar vi ju oss. Om vi ser på vad som händer med svensken om våren. Vi tar av oss plagg efter plagg (vissa snabbar än andra. Som han jag såg i shorts idag) och pratar om vårkänslor och ler mer mot varandra. Eller inbillar jag mig bara fler leenden?
I alla fall säger vår teori att ju mer plagg som faller av ju mer skydd faller av och desto mer öppnar vi oss för andra och oss själva. Därför vågar vi ta emot mer och därmed ge mer. Därför blir svensken "alltid" kär på semestern. Svensken är alltså inte stel utan bara klädd i lite för mycket kläder lite för ofta och lite för länge. Eller nåt.
Vad tror ni?
C
I väntan på pencillin
Hej på er.
Jag kanske inte skriver på några dagar. Angelo har luftrörsinfektion så vi är löjligt slitna och jag orkar inte fokusera på datorn. Skriver igen när pencillinet gör livet lättare.
Vi hörs snart
Cary
Jag kanske inte skriver på några dagar. Angelo har luftrörsinfektion så vi är löjligt slitna och jag orkar inte fokusera på datorn. Skriver igen när pencillinet gör livet lättare.
Vi hörs snart
Cary
Kräksen är olika, eller hur?
Herregud vad han kräktes precis, vår son. Han kräktes över hela mig, sängen, sig själv och kuddarna...
Det finns kräks och kräks.
En typ är den klassiska mjölk-kräksen. Den luktar ingenting och är "ren" liksom.
En annan typ är "för mycket mat-kräksen". Den är jätteliten och upp kommer bara överflödet av intag. Helt okej den med eftersom det bara är nytuggat som kommer.
Typ tre är typisk vår son: Slemmiga och trånga luftrör-kräksen. De får han eftersom han har trånga gångar och när han är förkyld samlas en massa i gångarna. När han hostar kommer det alltså upp via kräks. Den luktar inte heller även om det kan komma rätt mycket emellanåt.
Sen finns ju så klart skrik-kräksen. De tar han till när han är jätteupprörd och skriker/gråter tills han kräks. Fast det har inte hänt sen han var flera månader mindre än vad han är nu. *Puh* för det!
Men nu kom den sista (men verkligen inte minsta) typen: Sjuk-kräksen. Den är maginfluensa/hög feber kräksen och den luktar i hela värat hem. Den kräksen kommer som en flod och hela mitt hjärta tycker synd om lilla honom.
Och vi som inte har någon tvättmaskin heller...
Coolblicken
Jag har kommit på att jag har en konstig grej för mig.
Det är svårt att förklara men jag får en speciell blick med vissa människor. Den dyker upp titt som tätt och kommer bara när det är någon som behandlar mig på ett speciellt vis.
Jag tror det är när jag upplever det som att någon tycker att jag är cool på något vis. Då kommer den "coolblicken".
Sen har jag en annan blick men den inkluderar en huvudrörelse. Det tog många år innan jag identifierade den men en dag när jag satt och kollade på kort från min uppväxt till "vuxen ålder" (om man räknas som vuxen när man är runt 20 som jag var då) så upptäckte jag den: "Fotoblicken". Huvudet låg lite på sned på alla kort och ögonen gav mig ett gulligt leende. Samma sak på alla kort.
Sen har jag "vuxenblicken". Den kommer fram på möten och vid lite allvarligare samtal där jag känner att jag måste ha en ståndpunkt. Då höjer jag ögonbrynen lite och drar in hakan mot bröstet och försöker se allmänt vaken ut.
Och nu kommer jag på mig med att göra alla mina blickar vartefter jag beskriver de...
En morgon-komma-påare sådär.
Kram/ C
Det är svårt att förklara men jag får en speciell blick med vissa människor. Den dyker upp titt som tätt och kommer bara när det är någon som behandlar mig på ett speciellt vis.
Jag tror det är när jag upplever det som att någon tycker att jag är cool på något vis. Då kommer den "coolblicken".
Sen har jag en annan blick men den inkluderar en huvudrörelse. Det tog många år innan jag identifierade den men en dag när jag satt och kollade på kort från min uppväxt till "vuxen ålder" (om man räknas som vuxen när man är runt 20 som jag var då) så upptäckte jag den: "Fotoblicken". Huvudet låg lite på sned på alla kort och ögonen gav mig ett gulligt leende. Samma sak på alla kort.
Sen har jag "vuxenblicken". Den kommer fram på möten och vid lite allvarligare samtal där jag känner att jag måste ha en ståndpunkt. Då höjer jag ögonbrynen lite och drar in hakan mot bröstet och försöker se allmänt vaken ut.
Och nu kommer jag på mig med att göra alla mina blickar vartefter jag beskriver de...
En morgon-komma-påare sådär.
Kram/ C
Lyckorus = www.alltomkebab.se?
Surfar ju runt på bloggar nu och kom in på eemsblogg och hon har sökt på ordet lyckorus på google och fick upp en bild på en pizza med länk till http://www.alltomkebab.se. Det är humor.
Kram
Caridad
Kram
Caridad
En ny dag
Vi är piggare idag. Så skönt!
Trötta föräldrar
Vi har haft en jobbig dag idag. Tror det beror på att Angelo sliter och drar i oss på nätterna nu.
Tröttheten kommer ut i gräl, smågnabb, sårande tonfall och tröttgråt. Ja, vi sårar varandra fast vi inte vill. Till och med tystnaden är skör.
Han är kärleken personifierad för mig. Ändå snubblar en bitskhet över mina läppar om han frågar någonting som jag är för trött för att svara på. Och jag menar det inte ens.
Vi är trötta föräldrar idag.
Jag har ett löfte att ge.
Peter Modén, jag ska ta lärdom av din givmildhet och ge dig mer tillbaka. Por siempre, amor.
C
Tröttheten kommer ut i gräl, smågnabb, sårande tonfall och tröttgråt. Ja, vi sårar varandra fast vi inte vill. Till och med tystnaden är skör.
Han är kärleken personifierad för mig. Ändå snubblar en bitskhet över mina läppar om han frågar någonting som jag är för trött för att svara på. Och jag menar det inte ens.
Vi är trötta föräldrar idag.
Jag har ett löfte att ge.
Peter Modén, jag ska ta lärdom av din givmildhet och ge dig mer tillbaka. Por siempre, amor.
C
Snyggbloggar
I helgen ska vi ändra looken på bloggen, jag och Peter. Han är ju så grym på det där med internet, vilket jag inte är, så han ska få hjälpa mig.
Därför har han bett mig att surfa runt lite på snyggbloggar så nu (så fort Lito sover) ska jag springa runt lite utan kompass i bloggvärlden.
Är det någon som känner till någon riktigt snygg blogg så får ni gärna tipsa mig om den.
Jag vill inte kopiera en look utan bara hämta inspiration så klart. Främst letar jag färger (lite latino ska det ju gärna vara).
C
Jag försöker växa
Nu har jag skickat iväg fler krönikor plus äntligen regat min blogg på bloggportalen.
Det går långsamt framåt...
:0)
Caridad
Det går långsamt framåt...
:0)
Caridad
Angeloärsjukschemat
Jag har ett schema. Egentligen har jag en massa scheman.
Men nu menar jag Angeloärsjukschemat.
Det är superorganiserat. Det börjar med att jag drar honom till mig när han vaknar ledsen och snorig på morgonen. Då får han ligga på min arm och det gör han. Gladeligen eftersom han då kan buffa bort mig från min plats med sitt huvud.
Sen puttar jag honom försiktigt till sin pappa.
Sen kommer steg två då vi (jag och Peter) tänder lamporna i vardagsrummet och sovrumsfönstret med fjärrkontrollen (Nej vi lever inte lyxliv. De kommer från Clas Ohlsson och Peter jobbade hårt för att få köpa de eftersom jag ser det som en latpryl). Sen är det:
- 06.00 blöjbyte och nässköljning
- 06.15 Nick Jr, torka snor och dricka vatten
- 06.45 äta gröt
- 07.15 sköljning, sjunga (en av de absolut viktigaste punkterna är sången) och fysisk aktivitet (typ brottas på mattan eller springa runt genom alla rummen eller dansa)
- 08.15 sköljning, bygga klossar och läsa/pussel
- 09.30 rita, äta frukt och sköljning
- 11.00 lunch
- 11.30 sköljning och sova
Usch, jag ska inte dra hela schemat men det sjuka i det här är att det inte är ett planerat schema utan det har liksom skapat sig självt.
Och jag gillar det. Massor. Angelo verkar gilla det också. Massor.
Jag, som aldrig velat se mig som en rutinmänniska kommer nu till bikten med att jag ÄR DET. Herregud. Jag är en rutinfascist! Han ska sova halv tolv, han ska äta 11.00, han ska sprejas 1ggr/h, han ska få minst två frukter per dag. Han ska, han ska, han ska... Jiiiisiiis.
Och sånna här små scheman har jag alltså med allt möjligt.
Morgonschemat
Duschschemat
Laga Matschemat
Bädda sängenschemat
Handla i butikschemat
Gå i rulltrappanschemat (det är en hel ritual eftersom jag innan jag går på rulltrappan bestämmer vilka jag ska hinna passera innan vi kommit upp)
Städschemat
Jag har med andra ord precis sett mig i spegeln och mött en annan människa.
Oj oj oj!
*Ler*
Cary
Men nu menar jag Angeloärsjukschemat.
Det är superorganiserat. Det börjar med att jag drar honom till mig när han vaknar ledsen och snorig på morgonen. Då får han ligga på min arm och det gör han. Gladeligen eftersom han då kan buffa bort mig från min plats med sitt huvud.
Sen puttar jag honom försiktigt till sin pappa.
Sen kommer steg två då vi (jag och Peter) tänder lamporna i vardagsrummet och sovrumsfönstret med fjärrkontrollen (Nej vi lever inte lyxliv. De kommer från Clas Ohlsson och Peter jobbade hårt för att få köpa de eftersom jag ser det som en latpryl). Sen är det:
- 06.00 blöjbyte och nässköljning
- 06.15 Nick Jr, torka snor och dricka vatten
- 06.45 äta gröt
- 07.15 sköljning, sjunga (en av de absolut viktigaste punkterna är sången) och fysisk aktivitet (typ brottas på mattan eller springa runt genom alla rummen eller dansa)
- 08.15 sköljning, bygga klossar och läsa/pussel
- 09.30 rita, äta frukt och sköljning
- 11.00 lunch
- 11.30 sköljning och sova
Usch, jag ska inte dra hela schemat men det sjuka i det här är att det inte är ett planerat schema utan det har liksom skapat sig självt.
Och jag gillar det. Massor. Angelo verkar gilla det också. Massor.
Jag, som aldrig velat se mig som en rutinmänniska kommer nu till bikten med att jag ÄR DET. Herregud. Jag är en rutinfascist! Han ska sova halv tolv, han ska äta 11.00, han ska sprejas 1ggr/h, han ska få minst två frukter per dag. Han ska, han ska, han ska... Jiiiisiiis.
Och sånna här små scheman har jag alltså med allt möjligt.
Morgonschemat
Duschschemat
Laga Matschemat
Bädda sängenschemat
Handla i butikschemat
Gå i rulltrappanschemat (det är en hel ritual eftersom jag innan jag går på rulltrappan bestämmer vilka jag ska hinna passera innan vi kommit upp)
Städschemat
Jag har med andra ord precis sett mig i spegeln och mött en annan människa.
Oj oj oj!
*Ler*
Cary
Allt blir lättare med klossar.
Allt blir lättare med klossar.
Grrmfff
Jag är löjligt trött idag och Lito har "öronen" igen. Så vi är hemma. Igen.
Alltså måste jag hitta min fantasi så jag kommer på roliga saker för oss att göra. Annars är risken enorm att vi klampar omkring på varandras nerver innan dagen funnit sin ände.
Han fick visst för sig att jag hade tagit hans kudde inatt så vid 04.00 började han projektet "mota bort mamma från sängen". Han får för sig det oftare och oftare... *Grrmfff*
Sen kom han på att jag hade alldeles för mycket hår som skulle av min skalle. Alltså har vi brottats om revir sen småtimmarna.
Jag älskar honom men jag älskar mitt hår också så jag måste hitta en lösning innan jag blir flintis. Har ju gärna kvar ett par strån vid 40.
Love/ C
Alltså måste jag hitta min fantasi så jag kommer på roliga saker för oss att göra. Annars är risken enorm att vi klampar omkring på varandras nerver innan dagen funnit sin ände.
Han fick visst för sig att jag hade tagit hans kudde inatt så vid 04.00 började han projektet "mota bort mamma från sängen". Han får för sig det oftare och oftare... *Grrmfff*
Sen kom han på att jag hade alldeles för mycket hår som skulle av min skalle. Alltså har vi brottats om revir sen småtimmarna.
Jag älskar honom men jag älskar mitt hår också så jag måste hitta en lösning innan jag blir flintis. Har ju gärna kvar ett par strån vid 40.
Love/ C
Ren luft
Jag vill andas ren luft nu.
Våren är här, blommorna dansar i gräset längs vägarna.
Men fortfarande är vi i Stockholm, jag och min familj.
Jag vill andas ren luft nu. Sitta i bergen och känna lukten av värmen Spanien erbjuder blandat med salterna från havet.
Jag vill ta mig dit varje morgon.
Så jag gör det.
Jag blundar och åker dit och ler med ansiktet åt solen.
Så lever jag mina morgnar.
Sen blir resten av dagen här i Storstan bara ett till tillskott av energi.
Prova.
Det är lätt att flyga.
:0)
Caridad
Våren är här, blommorna dansar i gräset längs vägarna.
Men fortfarande är vi i Stockholm, jag och min familj.
Jag vill andas ren luft nu. Sitta i bergen och känna lukten av värmen Spanien erbjuder blandat med salterna från havet.
Jag vill ta mig dit varje morgon.
Så jag gör det.
Jag blundar och åker dit och ler med ansiktet åt solen.
Så lever jag mina morgnar.
Sen blir resten av dagen här i Storstan bara ett till tillskott av energi.
Prova.
Det är lätt att flyga.
:0)
Caridad
Trolleritrix
Häromdagen kollade jag och Pete The Man på tv. Det var Talang 2008 på 4:an. Då kommer det in två killar som ska trolla och så fort jag förstår att det handlar om trolleritrix så kommer irritationen. Den börjar pulsera lite mjukt för att sen stiga till en nivå jämförbar med en kastrull med kokande vatten ju längre in i trixet de kommer.
Jag förstår inte hur de gör!
Hur kan man trycka ned en ihoptejpad och gladpackpacketerad människa med handbojor i en säck som sen tar sig ur paketet och dyker upp ur säcken i en supehjältedräkt?
Och jag är så töntig som blir så adrenalintaggad. Jag känner i hela kroppen att den är laddad.
Peter, min coola sambo förklarar med sitt härliga skratt att handbojorna är ju inte låsta, tejpen sitter löst och han tog sig ur gladpacken när vi såg säcken hoppa runt på scenen (de låtsades att han hade ryckningar) så det var ju rätt enkelt egentligen. Under Peters förklaring har min värme stigit från coola 37 till typ 65 grader.
Jag är nog lite knäpp eftersom jag sjukt nog trivs med mina nojor som gör mina vardagar lite mer spännande. Lite mer innehållsrika. Jag känner mig mer levande på något vis.
Så jag fortsätter att eggas upp över Tobbe Trollkarl och ubåtar i glasen ett tag till. ;0)
Min lilla Djävul på ena axeln
Den började i onsdags tror jag.
Skrivstoppet.
Den kommer alltid ett tag efter en miniframgång. Som en liten mobbare som hugger en lite försiktigt i sidan när man går förbi. Och känns ungefär som en finne på rumpan. Man vill helt enkelt inte ha den.
"Du kan egentligen inte skriva. Du bara låtsas. Visst det gick bra ett tag men nu är det slut med det". Så låter den, min lilla djävul på ena axeln.
Och när den börjar gorma och bråka med mig så fryser jag. Jag blir det min hunk kallar autistisk (med respekt för er alla som har någon med autism i närheten givetvis).
Jag blockeras och orden hittar inte ut på ett tag. Jag går långa omvägar runt datorn hemma och låtsas inte ha tid ens på lunchen på jobbet. Jag drömmer elaka drömmar om kommande eventuella fiaskon och när folk frågar om mitt skrivande så ljuger jag om att jag visst skriver.
Så, nu jag kommit hit. Till skrivstoppet menar jag. Då kan jag välja att gå in i isen och frysa eller att berätta om det högt för att tina upp.
Jag väljer det sistnämnda.
Därför outar jag nu mitt lilla problem och kommer därför fortsätta skriva.
Finns det någon i denna värld som känner igen sig?
Cariños
Caridad
Skrivstoppet.
Den kommer alltid ett tag efter en miniframgång. Som en liten mobbare som hugger en lite försiktigt i sidan när man går förbi. Och känns ungefär som en finne på rumpan. Man vill helt enkelt inte ha den.
"Du kan egentligen inte skriva. Du bara låtsas. Visst det gick bra ett tag men nu är det slut med det". Så låter den, min lilla djävul på ena axeln.
Och när den börjar gorma och bråka med mig så fryser jag. Jag blir det min hunk kallar autistisk (med respekt för er alla som har någon med autism i närheten givetvis).
Jag blockeras och orden hittar inte ut på ett tag. Jag går långa omvägar runt datorn hemma och låtsas inte ha tid ens på lunchen på jobbet. Jag drömmer elaka drömmar om kommande eventuella fiaskon och när folk frågar om mitt skrivande så ljuger jag om att jag visst skriver.
Så, nu jag kommit hit. Till skrivstoppet menar jag. Då kan jag välja att gå in i isen och frysa eller att berätta om det högt för att tina upp.
Jag väljer det sistnämnda.
Därför outar jag nu mitt lilla problem och kommer därför fortsätta skriva.
Finns det någon i denna värld som känner igen sig?
Cariños
Caridad
Hejdå Bapetin
Hejdå Bapetin
Hej Bapetin...
Hej Bapetin...
På väg till morgonpromenaden
Jag vill röra på mig mer så jag tänker att jag ska promenera varje morgon till jobbet, vilket tar en timme, men ännu har jag bara gjort det två gånger. I stället händer det en massa saker i mitt huvud på väg "till" promenaden.
Jag hinner tänka att mina skor blir så varma när jag går så jag får en massa fotsvett som kommer ge mig fotsvamp och efter det måste jag börja använda svampsalva och när ska jag sätta på den då? På morgonen är inte bra eftersom den inte hinner sjunka in innan strumporna ska på och att ha salva på fötterna innanför strumpor och skor känns sådär. På kvällen när jag går och lägger mig är jag också tveksam till eftersom fötterna inte glider lika skönt mot täcket med tjock salva på så jag kom på att bästa tiden är när jag kan sitta i soffan med en rullad handduk på bordet som mina vackra fossingar avslappnat kan chilla (förortsslang. Japp mina vänner; jag är en tvättäkta Husby/Hallonbergen/Rissna-tjej) mot. Om jag ska hinna med det här så kan jag bara smörja in fötterna varannan kväll, när det inte är min tur att natta. Saken är att svampsalvan ska på minst 1 gång om dagen - på tvättade fötter. Alltså kan jag ju inte promenera. Någon som förstår? Nej, inte jag heller egentligen men det är en av de sakerna som händer i mitt huvud när jag är på väg till morgonpromenaden.
Varför händer det här då? Jag är inte en promenadlat tjej egentligen (jag älskar ordet egentligen) men jag tror att det beror på att jag däremot har blivit galet morgontrött sen sonen började brottas med mig om min sängplats vid 02.37. Kan bero på det..
I vilket fall så har jag löst det genom att promenera "halva" vägen.
Det är väl rätt bra ändå, visst?
Jag hinner tänka att mina skor blir så varma när jag går så jag får en massa fotsvett som kommer ge mig fotsvamp och efter det måste jag börja använda svampsalva och när ska jag sätta på den då? På morgonen är inte bra eftersom den inte hinner sjunka in innan strumporna ska på och att ha salva på fötterna innanför strumpor och skor känns sådär. På kvällen när jag går och lägger mig är jag också tveksam till eftersom fötterna inte glider lika skönt mot täcket med tjock salva på så jag kom på att bästa tiden är när jag kan sitta i soffan med en rullad handduk på bordet som mina vackra fossingar avslappnat kan chilla (förortsslang. Japp mina vänner; jag är en tvättäkta Husby/Hallonbergen/Rissna-tjej) mot. Om jag ska hinna med det här så kan jag bara smörja in fötterna varannan kväll, när det inte är min tur att natta. Saken är att svampsalvan ska på minst 1 gång om dagen - på tvättade fötter. Alltså kan jag ju inte promenera. Någon som förstår? Nej, inte jag heller egentligen men det är en av de sakerna som händer i mitt huvud när jag är på väg till morgonpromenaden.
Varför händer det här då? Jag är inte en promenadlat tjej egentligen (jag älskar ordet egentligen) men jag tror att det beror på att jag däremot har blivit galet morgontrött sen sonen började brottas med mig om min sängplats vid 02.37. Kan bero på det..
I vilket fall så har jag löst det genom att promenera "halva" vägen.
Det är väl rätt bra ändå, visst?
Underbara middag... Ikväll blev det hemlagade kycklingbullar med het tomat
Blanda kycklingfärs med ägg, färskpressad lime, hackade chilioliver (alternativt vanliga oliver), riven vitlök, örtsalt samt peppar. Rulla bollar och stek så får ni riktigt smarriga kycklingbollar. Till det serveras med glädje pasta al dente och hemlagad tomatsalsa. Ett bättre recept för er som vill ha det kommer snart.
Underbara middag... Ikväll blev det hemlagade kycklingbullar med het tomatsalsa och basilika
Underbara middag... Ikväll blev det hemlagade kycklingbullar med het tomatsalsa och basilika
Min kollega Jocke
Jag kan ju inte skriva någonting här eftersom jag har en sån fantastisk arbetskollega som står och mentalt puttar mig från stolen.
I stället alla mina sköna läsare så återkommer jag ikväll - hoppas jag.
Cariños
Cary
Frukostdiskussion om en brödbit
Frukostdiskussion om en brödbit
Recept efterlyses
Skicka gärna recept till mig!
Ju mera goda recept desto mer gott att njuta av...
Puss på er
C
Ju mera goda recept desto mer gott att njuta av...
Puss på er
C
Kyckling och Melon pastasallad med limeskal
Jag måste dela med mig av ett löjligt gott recept på Kyckling och melon pastasallad.
4 portioner
Pasta Risoni
2 kycklingfiléer
1 halv galiamelon i bitar
1/2 dl gula russin
Ca 20 st svarta oliver
1 msk Sweet Chilisås
1 msk olivolja (att steka kycklingen i)
Rivet limeskal
1/2 pressad limefrukt
Machesallad (brukar säljas på lösvikt på Vi)
1 hackat äpple
Örtsalt
Svartpeppar
Röd chilifrukt efter smak
Stek kycklingfiléerna i olivoljan, sweet chilin och lite pressad lime samt örtsalt, svartpeppar och eventuellt lite chili om ni vill ha stinget (vilket jag själv älskar).
Koka parallellt pasta risoni tills den är al dente (har tuggmotstånd)
Häll alla ingredienserna utom machesalladen i er trevligaste (*ler*) salladsskål. Blanda i det rivna limeskalet samt kryddorna efter smak.
Lägg upp machesalladen på tallrikar och vänd över resten av salladen ovanpå.
Detta är en fräsch sallad att servera så här på vårkanten.
Prova och Njut
Cary
Avsluta
Dagismorsan
Oj, det här med dagis...
Jag försöker ju vara stark. Jag försöker tänka att det är så här för de flesta. Och jag försöker låtsas att jag inte tar det så allvarligt.
Så jag låtsas inte om att jag frenetiskt letar någon form av stödlinje som man kan ringa till dygnet runt (speciellt när jag kallsvettig vaknar ur någon mardröm om hur Lito kräks av gråt för att vi vikit honom) eller att jag ringer min älskade kompis "trebarnsmamman som vet allt".
Jag älskar att ha flera flerbarnmammor i mitt liv. De kan ju allt. Värsta gratishjälpen. Varför kan man inte ringa de dygnet om?
Nej, jag är inte gränslös egentligen. Jag är bara en smått neurotisk nybliven dagismorsa som känner att hon inte vet nå't...
Kram från mig
C
Jag försöker ju vara stark. Jag försöker tänka att det är så här för de flesta. Och jag försöker låtsas att jag inte tar det så allvarligt.
Så jag låtsas inte om att jag frenetiskt letar någon form av stödlinje som man kan ringa till dygnet runt (speciellt när jag kallsvettig vaknar ur någon mardröm om hur Lito kräks av gråt för att vi vikit honom) eller att jag ringer min älskade kompis "trebarnsmamman som vet allt".
Jag älskar att ha flera flerbarnmammor i mitt liv. De kan ju allt. Värsta gratishjälpen. Varför kan man inte ringa de dygnet om?
Nej, jag är inte gränslös egentligen. Jag är bara en smått neurotisk nybliven dagismorsa som känner att hon inte vet nå't...
Kram från mig
C
Klart han äger mig!
Klart han äger mig!
Dagisskräcken
Igår morse...
Lito började till slut på dagis igen igår.
Det kändes så löjligt mycket "för bra" när jag sade hejdå till honom och han glatt tittade på mig en snabbis innan han gick till sina "polare" (han låter nästan som en tonåring när jag skriver så).
Glad och stolt gick jag därifrån, ringde Peter och talade om hur duktig jag är.
Sen...
Jag ringde för säkerhets skull efter 45 minuter. Då grät han. Han hade gråtit från att jag gick. De sade lite försiktigt att han kanske aldrig förstått att jag gått utan i stället upptäckt att jag "bara var borta"
Hade jag varit otydlig?
I morse...
Jag vinkade till honom. Sade "Nu går mamma", pussade honom. När jag ringde 45 minuter senare grät han ohejdat.
Kl 11...
Han somnade i vagnen utmattad efter en prommis i dagissnåren.
Jag då?
Jag vill också gråta ohejdat men jag är ju stor. Då måste man låtsas vara vuxen. Oooouuuiiiiii...
En del av mig är redan tillbaka på dagis med armarna om min lilla oskyldiga son som bestämt ska tryckas in i vårat samhälle för att klara sig senare i livet (det sista var mest för att övertala mig själv om att jag trots allt gör "rätt"). En annan del sitter kvar på jobbet utan att riktigt vara i kontakt med mina egna "varför".
En tredje del håller kvar dagisfrökens ord i mitt huvud om att Lito måste få en chans att lära sig hantera även de svåra känslorna.
Shit, det känns som om hon är min fröken också...
Kram från en stor flicka
;0)
Lito började till slut på dagis igen igår.
Det kändes så löjligt mycket "för bra" när jag sade hejdå till honom och han glatt tittade på mig en snabbis innan han gick till sina "polare" (han låter nästan som en tonåring när jag skriver så).
Glad och stolt gick jag därifrån, ringde Peter och talade om hur duktig jag är.
Sen...
Jag ringde för säkerhets skull efter 45 minuter. Då grät han. Han hade gråtit från att jag gick. De sade lite försiktigt att han kanske aldrig förstått att jag gått utan i stället upptäckt att jag "bara var borta"
Hade jag varit otydlig?
I morse...
Jag vinkade till honom. Sade "Nu går mamma", pussade honom. När jag ringde 45 minuter senare grät han ohejdat.
Kl 11...
Han somnade i vagnen utmattad efter en prommis i dagissnåren.
Jag då?
Jag vill också gråta ohejdat men jag är ju stor. Då måste man låtsas vara vuxen. Oooouuuiiiiii...
En del av mig är redan tillbaka på dagis med armarna om min lilla oskyldiga son som bestämt ska tryckas in i vårat samhälle för att klara sig senare i livet (det sista var mest för att övertala mig själv om att jag trots allt gör "rätt"). En annan del sitter kvar på jobbet utan att riktigt vara i kontakt med mina egna "varför".
En tredje del håller kvar dagisfrökens ord i mitt huvud om att Lito måste få en chans att lära sig hantera även de svåra känslorna.
Shit, det känns som om hon är min fröken också...
Kram från en stor flicka
;0)
Eremiten
Heej!
Jag har verkligen saknat min blogg de senaste dagarna.
Jag har försökt göra inlägg flera gånger men har stoppats av att blogg.se har varit i fixandet av den nya bloggportalen.
Det här har i alla fall lett till att jag har börjat känna mig smått galen av alla sköna meningsuppbyggnader som fyllt mitt huvud...
Vad är det med mig. Utåt sett är jag standard men i min egna skalle så är jag ständigt fyndig (tycker jag själv i alla fall. Vad det vill säga om mitt självperspektiv låter jag gudarna bestämma). Jag har likt en eremit börjat föra dialog med mig själv i brist på bloggen.
Är man tokig då?
Jag har verkligen saknat min blogg de senaste dagarna.
Jag har försökt göra inlägg flera gånger men har stoppats av att blogg.se har varit i fixandet av den nya bloggportalen.
Det här har i alla fall lett till att jag har börjat känna mig smått galen av alla sköna meningsuppbyggnader som fyllt mitt huvud...
Vad är det med mig. Utåt sett är jag standard men i min egna skalle så är jag ständigt fyndig (tycker jag själv i alla fall. Vad det vill säga om mitt självperspektiv låter jag gudarna bestämma). Jag har likt en eremit börjat föra dialog med mig själv i brist på bloggen.
Är man tokig då?
