Jag är inte bara mamma...

Idag kom jag plötsligt på mig själv med att gråtandes bööööna Angelo att bara ta en tugga pencillinblandad gröt till. "Inte Ha" fick jag till svar. Han har aldrig tidigare sagt "Inte Ha" så tydligt som då. Vad gör man då? Kan ju inte låta bli att stolt slita fram kalendern och skriva in att han sade sin tydligaste mening någonsin. Det ska ju berättas om när han tar studenten och pencillintårarna glatt är glömda...