Jag är inte bara mamma...

Jag har kommit på att jag har en konstig grej för mig.
Det är svårt att förklara men jag får en speciell blick med vissa människor. Den dyker upp titt som tätt och kommer bara när det är någon som behandlar mig på ett speciellt vis.
Jag tror det är när jag upplever det som att någon tycker att jag är cool på något vis. Då kommer den "coolblicken".
Sen har jag en annan blick men den inkluderar en huvudrörelse. Det tog många år innan jag identifierade den men en dag när jag satt och kollade på kort från min uppväxt till "vuxen ålder" (om man räknas som vuxen när man är runt 20 som jag var då) så upptäckte jag den: "Fotoblicken". Huvudet låg lite på sned på alla kort och ögonen gav mig ett gulligt leende. Samma sak på alla kort.
Sen har jag "vuxenblicken". Den kommer fram på möten och vid lite allvarligare samtal där jag känner att jag måste ha en ståndpunkt. Då höjer jag ögonbrynen lite och drar in hakan mot bröstet och försöker se allmänt vaken ut.
Och nu kommer jag på mig med att göra alla mina blickar vartefter jag beskriver de...

En morgon-komma-påare sådär.


Kram/ C