Svensken är inte stel utan bara för varmt klädd
(Pencillinet börjar göra sin verkan så jag är tillbaka...)
Vad varmt det är i Stockholm nu.
Jag älskar när våren kommer. Det är något som händer med oss Svenskar då.
Häromdagen pratade jag och Peter om det. Vi pratade om fenomenet att vi nordbor ofta uppfattas som lite inåtvända. Jag jämför med min sydamerikanska släkt. Visst kan de vara lite tystlåtna inför nya människor, speciellt med språkbristningarna, men när de slappnar av och kommer igång så lever de verkligen ut. De pratar med ord, olika röstnivåer, högljudda skratt, gester med händer och fötter som stampar och huvudrörelser som svänger. Det kan kanske av vissa tyckas lite jobbigt men jag, jag känner hur passionen i mig vaknar till liv. Jag älskar det så mycket.
I vilket fall som helst så lade min kloka man fram en teori om att vi svenskar kanske blir inåtvända bland annat på grund av alla kläder vi gömmer oss bakom om vintrarna. Vi lekte med tanken på att ju mer vi klär på oss ju mer skyddar vi ju oss. Om vi ser på vad som händer med svensken om våren. Vi tar av oss plagg efter plagg (vissa snabbar än andra. Som han jag såg i shorts idag) och pratar om vårkänslor och ler mer mot varandra. Eller inbillar jag mig bara fler leenden?
I alla fall säger vår teori att ju mer plagg som faller av ju mer skydd faller av och desto mer öppnar vi oss för andra och oss själva. Därför vågar vi ta emot mer och därmed ge mer. Därför blir svensken "alltid" kär på semestern. Svensken är alltså inte stel utan bara klädd i lite för mycket kläder lite för ofta och lite för länge. Eller nåt.
Vad tror ni?
C
Vad varmt det är i Stockholm nu.
Jag älskar när våren kommer. Det är något som händer med oss Svenskar då.
Häromdagen pratade jag och Peter om det. Vi pratade om fenomenet att vi nordbor ofta uppfattas som lite inåtvända. Jag jämför med min sydamerikanska släkt. Visst kan de vara lite tystlåtna inför nya människor, speciellt med språkbristningarna, men när de slappnar av och kommer igång så lever de verkligen ut. De pratar med ord, olika röstnivåer, högljudda skratt, gester med händer och fötter som stampar och huvudrörelser som svänger. Det kan kanske av vissa tyckas lite jobbigt men jag, jag känner hur passionen i mig vaknar till liv. Jag älskar det så mycket.
I vilket fall som helst så lade min kloka man fram en teori om att vi svenskar kanske blir inåtvända bland annat på grund av alla kläder vi gömmer oss bakom om vintrarna. Vi lekte med tanken på att ju mer vi klär på oss ju mer skyddar vi ju oss. Om vi ser på vad som händer med svensken om våren. Vi tar av oss plagg efter plagg (vissa snabbar än andra. Som han jag såg i shorts idag) och pratar om vårkänslor och ler mer mot varandra. Eller inbillar jag mig bara fler leenden?
I alla fall säger vår teori att ju mer plagg som faller av ju mer skydd faller av och desto mer öppnar vi oss för andra och oss själva. Därför vågar vi ta emot mer och därmed ge mer. Därför blir svensken "alltid" kär på semestern. Svensken är alltså inte stel utan bara klädd i lite för mycket kläder lite för ofta och lite för länge. Eller nåt.
Vad tror ni?
C
Kommentarer
Postat av: syren
Trevlig blogg!
Trackback
