Jag blundar
Jag tittar på mina händer. Verkligen betraktar de. Fårårna, den vintertorra huden mellan mina fingrar, nagelbanden som ramar in mina nyklippta naglar, ådrorna. Sen blundar jag.
Jag är i mitt kök i Spanien. Jag lägger handen mot arbetsbänken och följer den längs kanten fram till diskbänken (nej, inte på riktigt. Jag låtsas ju!). Där spolar jag på kallvattnet i en stark stråle. Jag riktigt känner kylan i luften runt om. Sen böjer jag ned huvudet och dricker. Vad gott i värmen! Efter det sätter jag mig på den gamla höga trästolen som vi har vid barbänken mitt i. Köket är så stort och fyrkantigt så vi har byggt en stor barbänk mitt i. Där sätter jag mig och brer en nybakad macka. Angelo kommer in med dammtäckta knän. Han har varit ute på våran sandiga gård och plockat långa pinnar som vi ska måla till ormar. Han vill lägga ut de i rabatten för att det är fint. Han är större nu. Runt 4-5 år och en riktig tokstolle full av ständiga bus som han utför med vår allt i allo. Han som vi anlitar till allt möjligt i huset.
Jag öppnar ögonen. Blicken är fäst vid mina händer. Jag rör om i den rykande kaffekoppen framför mig. Jag är tillbaka. Solen har strålat i flera dagar och Sveriges blommor tränger sig igenom tjälan. Vi välkomnar våren. Mina händer kommer inte vara så här torra länge till. Livet är underbart. Om jag vill kan jag blunda mig till Spanien och titta på våren i Sverige.
Jag vet att det kanske är lite tokigt men jag lovar er att min vardag är soligare, roligare och mycket mer levande nu än innan jag kom på mitt lilla vardagstrick. Det här gör jag faktiskt nästan varje morgon och åtminstonde en gång per dag. Ett lite annorlunda husmorstips för er som vill ha ut mer av livet. Blunda till er det ni önskar!
Puss/ C
