Dagismorsan

Oj, det här med dagis...
Jag försöker ju vara stark. Jag försöker tänka att det är så här för de flesta. Och jag försöker låtsas att jag inte tar det så allvarligt.
Så jag låtsas inte om att jag frenetiskt letar någon form av stödlinje som man kan ringa till dygnet runt (speciellt när jag kallsvettig vaknar ur någon mardröm om hur Lito kräks av gråt för att vi vikit honom) eller att jag ringer min älskade kompis "trebarnsmamman som vet allt".
Jag älskar att ha flera flerbarnmammor i mitt liv. De kan ju allt. Värsta gratishjälpen. Varför kan man inte ringa de dygnet om?
Nej, jag är inte gränslös egentligen. Jag är bara en smått neurotisk nybliven dagismorsa som känner att hon inte vet nå't...

Kram från mig

C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0