Så länge leendet finns
Jag andas. Alltå finns jag. Jag skrattar. Alltså är jag hel. Men mest av allt så lyfter jag ansiktet mot himlen en liten stund varje morgon och hoppas att solen ska tränga igenom mina ögonlock. Jag älskar solen och inbillar mig att om den lyser på mig om morgonen så blir min dag ännu bättre. Det tar givetvis inte bort att dagen blir bra även i regn och åska. Vid regn låter jag mig duschas av dropparna. Vid blåst låter jag vinden rensa min hjärna. Jag är verkligen en väderpassionerad romantiker.
Men det finns fler saker som påverkar mig. Speciellt små kloka ord sagda av vänner.
Jag hade en gång en vän, Rikard. Vi var under ett par år väldigt tajta. En gång var jag förkrossad av en trasig kärlekhistoria. Jag var femton och förälskelse kändes som det enda verkliga för mig på den tiden. Vilket innebar att jag böt kärlek så fort den visade sig ha brister i leveransen... Well well, den här gången var ju just då den enda gången jag känt så där, på riktigt, precis som alla andra gånger. I alla fall så sade Rikard till mig att så länge jag har kvar leendet och skrattet så är jag hel.
Så länge leendet finns.
Rikard gjorde inte alltid alla rätt men just de orden har aldrig lämnat mig. De har blivit som en liten maskot som jag tagit fram i extra svåra stunder och tro mig när jag säger att de stunderna har funnits där. Men - så länge leendet finns...
Det får mig också att tänka på alla kortvariga kontakter jag har under en dag på mitt arbete. Jag jobbar med ett pratandes headet mot öronen hela dagarna. De potentiella kunderna avbyter varandra med några sekunders mellanrum. Det är så många som låter ledsna, bittra eller stressade. Jag vill ge de. Ge om än bara några sekunders glädje och vänlighet. Ge de mitt leende. Så det gör jag.
Vissa uppfattar mig kanske som lite sprallig men vissa, några stycken eller förhoppningsvis många, smittas säkert av min vänlighet och glädje och låter den spridas lite i deras vardag. Dessa personer gör min dag.
Leendes
Caridad
Ps. Ju mer vi ger desto mer kommer tillbaka.
